Jag måste agera på min egen känsla av rätt och fel

Väl noterat, kära läsare. Jag är ovanligt kritik-känslig just nu. Har tappat bort mitt åsiktsfilter och blivit mottaglig för exakt alla tankar vilket gör att det slår gnistor i skallen. Jag vill inte höra vad någon tänker just nu för jag kan inte slå det ifrån mig ens om jag vill. Det gör att jag lätt tappar tron på min egen förmåga och det är verkligen inte bra när det kommer till hantering av häst.

 

Under hösten och vintern hamnade jag i ett tillstånd av alldeles bedrövligt självförtroende och allt omvärlden sa köpte jag med hull och hår, trots att det kanske inte alls kändes rätt för mig. Det ledde föga förvånande till att det mesta kändes skit. Nu har självförtroende (i ett evinnerligt långsamt tempo) återvänt och jag anstränger mig varje dag för att höra vad andra säger - men agera på min egen känsla. Följa min egen plan. Göra det jag tror är rätt. Kanske är det fel, men oftast är det lika rätt som allt annat. Poängen är ju att det finns flera vägar till samma mål - vägen ser bara olika ut. Poäng två är att mitt rätt inte alltid är fel. Inte ens oftast. Poäng tre, om den inte framgått, är att det inte går att hålla på med hästar om man inte kan lita på sin egen bedömning. Så jag väljer aktivt att tro på mig själv just nu.

 

Jag kommer att välja fel ibland. Jag kommer att göra misstag på grund av okunskap. Kommer inte att utbilda en rakt igenom perfekt och ofelbar häst - men HUR skulle jag kunna göra det? Hur skulle någon kunna göra det? Det är orimligt att jag känt att inget utom det 100% felfria skulle vara godkänt. Det är orimligt att ha som mål att inte göra ett enda fel. Inte irritera en enda människa. Inte få äta upp ett enda misstag i resten av vår karriär. För så kommer det att vara. Jag kommer att göra fel som irriterar andra. Kommer att få sota för fel jag gör idag om 5 år. Kommer att lära mig mer, ändra åsikt och prioritera annorlunda. Och det är okej. Oavsett om hästen är 3 eller 30.

 

Några saker kommer jag att göra riktigt bra och se andra göra mindre bra. I andra situationer kommer det att vara tvärt om. Så länge vi inte ser direkta missförhållanden eller farliga situationer uppstå, kanske vi gör bäst i att hålla käften - eller åtminstone fråga om de åsikter vi har är välkommen input eller överflödig information. Nästan alla har en tränare. Nästan alla har någon de bollar med. Man kan inte ta in åsikter från alla. Man kan inte pleasa varje individ. För en person med filter är det ingen match att hantera åsiktsstormar och hysteriskt tyckande, men för den som har ett lite mörbultat ego blir konsekvenserna tråkiga. Resultatet blir inte sällan "hackemat". Man kan inte kombinera tusen olika åsikter och tro att allt ska bli bra. Man får helt enkelt välja ut några personer och lyssna på vad de har att säga - men framförallt hitta, inom sig, vad man själv tror är rätt.

 

Därför väljer jag aktivt att inte ge andra möjligheten att tycka så himla mycket om min ridning just nu. Tack för mig.