Born and raised in a summer haze, bound by the surprise of our glory days

Sushi med Rödvinet (måste åter påminna om att Rödvinet är en person och inte en dryck - jag har inte den dåliga smaken att kombinera död, rå fisk med rött vin) och därefter te på en filt i solen. Inget kunde ha varit bättre igår - eller någon annan dag heller för den delen. Betyg: 12 av 10. 

 

Därefter mental coachning. Kändes bra. Kommer fram till mer och mer saker varje gång - kanske för att det är en icke tidsbegränsad pratstund som inkluderar övningar som tvingar mig att sätta ord på nya och gamla tankar. Min senaste tanke: är allt FOMOs fel? Jag lider något förbannat av FOMO  och jag gissar att jag inte är ensam om att redan ha allt och ändå vara livrädd att inte få mer. Är det vår tids värsta i-landsspratt?

 

Plötsligt tycks allt stå i direkt relation till rädslan för att missa något. Är det FOMO som gör att jag tränger mig i kön om jag kan? Att jag helt skamlöst köper mig ur väntetider och rakryggad går förbi barnfamiljer som köat i timmar på nöjesfälten, för att jag köpt en gå-före-biljett som rent krasst gett mig möjlighet att spendera min tid bättre? Eller är jag bara en vanlig, vidrig person som anser att min tid är mycket mer värd än andras? Kanske. Men jag är rädd för att inte hinna med allt. Livrädd.