Istället för att gå runt hallonbuskarna äter han sig igenom dem och får då ofta lite hosta av riset. Blev tokig på honom under hans glans dagar när han inledde sommarmånaderna med att hallon-hosta var och vartannat ridpass. (Det finns hallon och smultron exakt överallt där vi bor, det är inte ett alternativ att ”ta bort” det).
Han bits utan tänder (dvs bara med läpparna) varje gång man knäpper täcket i bogen. Han ser också ut som en ängel när han gör det, öronen rakt fram och en mental gloria runt huvudet.
Om man inte är snabb nog med att skala hans bananer så sliter han dem ur näven på en, slänger dem på marken och trampar på dem så att banansmeten sprutar ut ur skalet. Sen städar han upp. Han har fått in en sinnessjuk rutin på detta tveksamma beteende.
Varje gång han stått i sjukhage (dvs sammanlagt ca 14 dagar på snart 7 år) har han utvecklat olika tekniker för att rymma. Allt från att lära sig hur ett grindhandtag fungerar, till att hoppa ut eller rucka loss och lyfta upp hela jävla stolpen ur jorden.
Om jag skrittade bredvid någon annan fick den hästen aldrig vara en noslängd före (detta styr han med små öron-rörelser och ingen häst ifrågasätter utan håller sig bakom - vad deras ryttare än säger).
