Gallor och andra hemska åkommor

Små sår, gallor eller svag värme. Poff så ska hästen vila eller på sin höjd skrittas för hand i flera dagar. Ägaren vill genast ha guldmedalj för hur denne tar hand om sin häst och jag tittar häpet på scenen som utspelar sig framför mina ögon: scenen där latmasken får klapp på axeln för sitt latmask-beteende.

 

Tillåt mig att ställa frågan, kära hästägare: vilar du när du rivit dig på en taggbuske? Ställer du in joggingturen, hoppar av utekvällen, sjukanmäler dig från jobb och stannar hemma när du känner dig stel? Anser du dig vara inkapabel att rida om du slagit i ankeln och fått en svullnad? Jag hoppas innerligt att svaret är nej, och detsamma gäller för din häst. Småsår, gallor och svag värme är inte en rimlig anledning att helt sonika besluta sig för att vila hästen.

 

Jag hävdar med viss övertygelse att ryttare som behandlar minsta skråma som en regelrätt hälta bara är lata och letar efter en anledning att slippa rida. Det är inte fin eller omtänksam hästhållning, utan en  soffpotatis sätt att undvika jobb. Hästar med gallor eller småsår mår med stor sannolikhet mycket bättre av att ridas än av vila, och alla som inte levt under en ovanligt tung och svårflyttad sten bör veta det.

 

Är du osäker? Ring en vän som rider aktivt varje dag (dvs en som inte alltid har en halt, skadad eller sjuk häst). Hen är säkert vettig och kapabel att avgöra om din häst är i behov av vila eller kan ridas som vanligt.