En sprillans ny ursäkt

Jag ska inte tråka ut er med den vanliga gamla tidsbrist-ursäkten. Istället ska jag festa till det med en helt ny: energibrist. På ridfronten har det dock varit allt annat än oenergiskt; Freddan och jag har varit ute i skogen och galopperat hela helgen, och han uppförde sig som en miljon. Nog för att han hade myror i brallan, men istället för att agera på varje vårkänsla la han band på sig själv och frågade artigt om han fick. Jag sa såklart nej som den tråkkäring jag är - och han accepterade det direkt.

 

Med andra ord hade vi två riktigt bra uteritter där jag dels vågade hålla nästan måltempo, men också kunde börja leka lite med hans hållning i traven. När vi ridit ut tidigare har jag gett honom fritt spelrum med hur han har kroppen; det är ju så mycket att titta på för en liten häst. Men nu känner han till skogen och spännande äventyr måste övergå i en trevlig dag på jobbet. Han tyckte inte att min input om hur han sprang med benen var helt relevant, men - som vanligt - accepterade han det utan protest. Valacker ändå.

 

I veckan väntar ett pass på töm, banhoppning på hemmaplan och två uteritter med fokus på kondis. Ingen av oss har särskilt imponerande flås och en av oss har lagt på sig en sisådär 50 extrakilon under vilan. Ledtråd: det är inte jag.