Now I love high tea, stories from uni, and the West End

Arbetade hela gårdagen med en bit tändsticka fastkilad under datorn. Har gjort fina ingraveringar i svart sot på vårt annars vita köksbord. Vet inte om jag borde skämmas eller ta en bild och försöka bli Insta famous - oväntade sotkonstverk känns extremt samtida.

 

Helgens projekt bestod av att salta ridbanan. Som det barn jag är tog det ca 8 minuter innan jag fick salt i ögat och min vana trogen lärde jag mig ingenting den här gången heller. Det måste vara toppen att bo på landet med mig?! Jag är så rejäl. Kan strypa en björn, springa ikapp en älg och jaga min egen mat med bara en vässad tallkvist som vapen.

 

Bortsett från alla strypta björnar som ligger och dräller på gården så är jag ganska tafatt. Jag klämmer fingrarna, får salt i ögat och gör gärna en stor affär av hur tungt det är att lyfta en spånbal. Här vore det passande med en lång och slemmig utläggning om hur jag lär mig och blir en bättre person varje dag - men jag är inte känd för att ljuga och tänker inte börja nu heller. Jag är högst troligt obildbar och saknar helt ambitionen om att bli en bättre person (jag är ju redan enastående och det duger fint, tack, tack).