Förtydligande

Gårdagens inlägg upprörde en och annan muntergök. Menade jag att det bara var jag i hela världen som fick vara glad för saker offentligt? Ja, såklart menade jag det. Det känns självklart och behöver väl ingen vidare förklaring.

 

Låt oss ta det en gång till, så tydligt att även den mest envisa kritiker inte kan missförstå: bortsett från att inga regler någonsin gäller mig själv, så tycker jag absolut att även gemene man får vara både arg, glad, överlycklig och skitsur på internet. Det jag motsätter mig å det grövsta är behovet av att dela oerhört privata saker som ingen annan behöver eller borde veta, och behovet av att dela allt. Alltså, varje gång man får den minsta känsla av att älska sin sambo, måste den känslan översättas i ord och postas på Facebook till allmän beskådan.

 

Med andra ord är det inlägg som borde vara SMS jag vill utrota. Ring och säg till din mamma att du älskar henne, istället för att tagga henne i ett inlägg och låta hela bekantskapskretsen ta del av något som (om du hållit det privat) hade kunnat vara fint. Nu blev det bara otäckt och ett tecken på lika delar dålig smak och uppfostran.

 

Hänger ni med? Man får vara glad, arg, ledsen, lycklig och kärleksfull - i alla möjliga kombinationer. Det är jag hela tiden. Det man inte får vara enligt den nya världsordningen som jag skapat, är besatt av att dela privat information om både sig själv och andra, och hög på känslan av att berätta om hur bra liv man har. Det är en synnerligen otrevlig egenskap och jag kan inte annat än se ner på behovet att ständigt försöka övertyga omgivningen om att man är den lyckligaste idioten i byn.

 

Kort version: lär dig att skilja på vilken information som lämpar sig för SMS, vs vilken information som lämpar sig att dela med precis alla du känner. Svårighetsdrag: LÅG.