We might be exactly like we were

Idag unnade vi oss ett pass på ridbanan. Jag unnade oss ett pass. Jag unnade mig ett pass. Anyway, ridbana - för hela Småland är glashalt och jag är sannerligen ingen konståkerska. Fnork tycker verkligen inte att ridbanan på något vis går att likna vid en inspirerande arbetsplats, men idag red jag honom mycket bättre än jag gjort förut. Jag fick fram honom och utan att jag visste ordet av hade vi både motor och balans, även i de hala svängarna där underlaget var lurigt och jag red orimligt sakta. En gång halkade vi till och bortsett från att jag då fick läggas in på sjukhus för att operera ut hjärtat från halsgropen (obs, joke) så gick ridpasset himla bra.

 

En annan som ställt upp som ridhäst idag är Palle Pussgurka. I traktens finaste ridhus tränade Palle på inget särskilt, och jag på att sitta som en fucking queen. Tyvärr finns det speglar i ridhuset och jag kan därför inte ljuga. Jag satt, under bra stunder, på sin höjd som drottningens skelögda betjänt. Palle var snäll och sa inget om saken, men att döma av hennes nöjdhetsnivå var det bara hon som bestämde. Som vanligt. Vi är båda väldigt nöjda med den arbetsfördelningen.