Tankar en tisdag

Fascinerande med tömkörning: jag ger (insåg jag igår) exakt samma hjälper för skänkelvikning och öppna, ändå gör Lus alltid rätt. Kan han känna vad jag tänker eller är han bara ett under av korrekta val?! Ni vet ju redan att mina tankar om den hästen är skyhöga, och inte blir de lägre av att han alltid går mig till mötes, även när jag är otydlig som en dementor för en mugglare.

 

Fnorkborre är glad att vara tillbaka på jobbet och i slutet av veckan tänker jag sitta upp. Antingen för en skrittrunda i skogen, eller för ett dressyrpass på banan, beroende på hur det går med midvinterkylan som intaget landet. Helst av allt hade jag velat ge mig ut på en liten runda men efter att jag och Lus gled omkull fann jag ny respekt för underlaget. Inte sugen på att åka skridsko med Fred, även om han säkert gjort det kanonbra, det också.