Att spendera sin energi smart (dvs egoistiskt)
Överst på listan av egenskaper en bra människa bör besitta står att se det bästa i alla man möter. Jag tillhör inte skaran av änglalika gullungar som lever upp till detta, utan tar mig friheten att försöka se folk för vad de är (utifrån mitt perspektiv); smarta, dumma, lättlurade, manipulativa, omtänksamma eller roliga. Faktum är att jag anser det vara riktigt outvecklande att reducera sin egen hjärnkapacitet till att bara försöka se bra sidor hos alla jag möter. Det finns ju negativa egenskaper av en anledning, och jag gillar att använda hela skalan, från bäst till bajs.
Så vad ger det mig att tycka illa om andra? For starters, bloggmaterial till ett helt liv. Men även utan blogg hade jag samma inställning till att tvångsmässigt försöka se bra saker i skitnödiga personer. För mig tar det mer energi att försöka övertyga mig själv, än att bara acceptera att jag tycker att ungefär 1/3 av alla människor befinner sig någonstans på idiotskalan. Jag är bekväm med det och är 100% ovillig att lägga min energi på att se fina sidor hos folk som har för många fula.
Med det sagt kan jag fortfarande uppbåda så mycket självrespekt att jag även visar idioter respekt. Dock anser jag det vara min mänskliga rättighet att mentalt placera dem i facket för icke önskvärt sällskap, och inte ägna en tanke åt dem därefter.
Men, och här kommer vi till vad inlägget egentligen skulle handlat om. Det finns en situation där jag desperat försöker se det bästa i det sämsta, och tro mig när jag säger att det enbart är av egoistiska skäl. Det handlar om personer som jag tycker rider riktigt dåligt.
När jag ser riktigt kass ridning tvingar jag mig själv att leta efter saker som ryttaren gör rätt. Om det så bara är att inte piska hästen innan varje hinder, så fokuserar jag tvångsmässigt på just det. Varför? För att skydda mina näthinnor från våldtäkt, men också för att jag verkligen tror att man influeras mycket av att titta på andra som rider. Jag vill bara se bra saker, för det gör mig till en bättre ryttare.
Så, i all ondska som framkommit i detta inlägg, vill jag även skicka med er en lärdom av sann egoism: försök se bra saker även i den sämsta ryttaren. Det kommer att gynna dig.
