En skvätt av mina drömmar

Jag tar jämt i beaktning vad som är viktig för mina hästar. Alltså jämt. Vad de vill. Vad de behöver. Vad de känner och vad deras livsdrömmar verkar vara (dvs äta hutlösa mängder grönt gräs). Det ska man, men just idag funderar jag på vad jag vill, och mer specifikt vad jag vill med Fred. 

Jag vill rida honom barbacka. Vill kunna skritta ut på söndagar efter hoppningen och plaska i vattnet på en nöjd och avslappnad häst. Jag vill såklart också galoppera som en tok, utan både sadeln och träns, men av anledningar som jag inte ens behöver skriva känns den drömmen långt bort. Jag vill ju också leva.

 

Och så vill jag tävla. I hopp, dressyr och terräng. Jag vill göra planer, klippa hovskägg och knoppa hans yviga man. Jag vill lasta ur en lugn men taggad häst och känna in dagsformen innan vi rider in på banan. 

 

Men framförallt vill jag visa honom hela min värld och jag vill, innerligt, att han älskar den lika mycket som jag. Det kan jag såklart aldrig kräva av honom - men om jag visar den bra nog finns ingen anledning att tro annat än att han tycker att den är rätt mysig.