En fis i rymden

2 kommentar(er)

På en lugn uteritt i söndags hände det. Lill-Fnork hittade formen under ryttare när vi travade av. Han var för första gången stadig, stilla och, på en nybliven fyraårings vis, bärig. Katja som travade bredvid väste med jämna mellanrum att jag skulle sitta helt stilla och bara koncentrera mig på att inte störa honom. Sagt och gjort. Kändes toppen.

Dagen innan hade vi varit ute och galopperat och redan då kände jag att det var på G i traven. Jag fick till våra första godkända halvhalter (dvs han drog inte upp huvudet utan accepterade bettet och halvhalten) och även om det bara var ”två bra halvhalter” aka en fis i rymden, så kändes det som livets genombrott.

I galoppen får han inte hitta formen ens om han vill. Trots att rädslan börjar släppa väljer jag att fokusera på att få till en bra grundgalopp framför en elegent nack-böj (lol). Med andra ord rider jag hellre fort med högt huvud än långsamt i form. Känns fortfarande ”too soon” att ha snoken längre ner än rakt fram, haha.

Fnork misstycker såklart inte, och visar prov på sin sunda skalle nästan varje ridpass. I lördags flög en fågel upp bakom honom när vi galopperade. Vi båda blev överraskade och han la benen på ryggen och sköt iväg som en raket, för att 15 språng senare inse att inget jagade honom. Istället för att ”rida på vågen” och bralla loss, sansade han sig och galopperade vidare i vårt vanliga tempo. Jag var lika delar lättad och stolt. Han har verkligen börjat koppla att skolor ovan mark är opoppis när man bär på rufsig tjej.

#1 - Caroline

Älskar när ni är glada med varandra! Och dina beskrivningar av Fred får mig att ba: "mja... Vill inte Stina ha ett barn till ändå..?"

#2 - Caroline

Älskar när ni är glada med varandra! Och dina beskrivningar av Fred får mig att ba: "mja... Vill inte Stina ha ett barn till ändå..?"

Svar: Vi är nästan jämt glada med varandra, det är bara jag som haft en svacka alldeles för mig själv (vilket alltså inte haft med honom att göra, även om det såklart gått ut över honom ändå). Och ang avel så behövs fasen fler hästar av Fred-material. Duktiga, sunda och mentalt stabila hästar. Alla amatörer behöver en Fred. En häst som har lätt att göra rätt, men som inte är "extra allt och lite till" på alla områden, vilket generellt leder till tusen skador och skit för ca 95% av alla ryttare i Sverige kan inte ta tillvara på en sån häst, mig inräknad. Skönt att jag fick in lite överköpa-sig-hat där på slutklämmen också! ;)
Evelina