Mental träning
Idag ska jag rida Palle! Katja följer med och hjälper mig att sitta fint osv. Sånt som jag generellt inte gör om ingen stirrar ilsket efter mig. Ska träna på att vara ett gångjärn i armbågen som vanligt, och kanske också att inverka med resten av kroppen medan jag är ett gångjärn. Hur kan ridning vara så svårt? Jag har gjort det aktivt hela livet för bra tränare men är ändå en högst medioker ryttare. Tycker inte ens att jag är särskilt trög eller svagbegåvad. Faschinerande.
Imorgon väntar annan träning, nämligen mental sådan. Anmälde mig till en coach i hopp om att få kontroll över mina tankar när jag rider; att gå omkull åtta miljoner gånger har gjort att jag inte bara upptäckt, utan också golvats av insikten att även jag kan dö. En insikt jag inte tillskriver allt för högt värde; den begränsar snarare än beskyddar.
Hur som helst så måste jag
a) ta kommando över den rädsla som ibland smyger sig på
b) sluta få panik-liknande känslor så fort en häst så mycket som närmar sig ett snubbel
c) hitta tillbaka till en lite odödligare aura
Kanske är en mental coach för fyra hundra tusen silverpengar i timmen rätt väg? Kanske är det fyra hundra tusen silverpengar i sjön. Time will tell. Nej, I will tell.