Från rollkür till radikal

8 kommentar(er)

Bakom lod är det nya pessoabettet. Det nya vidriga, som ses ner på som om det vore ett hatbrott av orimliga proportioner. Överallt ser jag instagrammare spy galla över "mindre vetande" och det gör mig tokig - inte minst för att de som skriker högst ofta helt eller delvis saknar relevant erfarenhet.

Tolka mig inte fel - jag har kämpat för att rida i en öppen och behaglig form de senaste 10 åren och står bakom den form-relaterade revolution som pågår. Men det gör mig inte till en radikal tokstolle med självtitulerat tolkningsföreträde när det kommer till att recensera andras ridning. Jag har, som jag skrev, ägnat 10 år åt att träna hästar enligt dagens formtrend (dvs öppen), och ändå lyckas jag inte hela tiden. Ibland inte alls. Det är olika lätt på olika hästar, och eftersom jag har viss erfarenhet så fattar jag det. Att varje träningspass man gör inte är en reflektion av ens målbild. Att varje ridtur inte speglar ens ridrelaterade önskningar. 

Många av er har följt mig och Lus länge. Vi har gått från att kämpa för att överhuvudtaget hitta något som liknar en takt, till att han själv fick hitta en form där han var bekväm (bakom lod, säkert pga mig - jag besparar er den ljuvliga kommentaren), till en period där jag desperat försökte förändra den, till att jag i många år bara lät honom vara. Han fick gå där han ville, en bit bakom lod, för jag kände att det var bättre att han gick lugnt och tryggt där än att han trippade omkring och var olycklig i en obärig men öppen form - jag var helt enkelt inte tillräckligt duktig för att hjälpa honom och lät honom därför gå i den form han själv valde för dagen.

Var det fel? Kanske. Men jag tror inte det - för lika lite som lösgjordhet är allt, är formen det enda som räknas. En påtvingad och forcerad form är alltid jättedålig. En valfri är det sällan. Ja - hästar kan bli förstörda så till den grad att de går i rullkür även i repgrimma, men det är faktiskt inte särskilt vanligt, så låt oss tänka bort extrema fall för en sekund eller två. Vad är då sämst - att tjafsa och bråka långt över sin kunskapsnivå eller att låta formen vara och fokusera på att stärka hästen på andra sätt, och ta tag i formen när resten funkar?

Formen är inte viktigare än t ex lösgjordheten och jag ser en galen obalans i hur mycket uppmärksamhet som riktas mot vardera. Det har fram tills nyss varit tabu att fokusera för mycket på var hästen har huvudet - så varför skulle det vara rimligt att lägga allt fokus på huvudet nu, bara för att idealbilden har förändrats? Form si eller form så - det finns fler aspekter av att träna häst än att tvångsmässigt koncentrera sig på var den får och inte får ha nosen. Det känns som att bogen och bakåt ofta glöms bort i häxjakten på nosar bakom lod - och det är där det blir så himla fel. I den bästa av världar får man sin lösgjorda häst över ryggen och in i handen i en öppen och otvungen form - men i verkligheten får vi ofta nöja oss med delar av ovanstående. Vi är ju inga proffs, de flesta av oss, och vägen till en häst som jämt jobbar i korrekt form med alla kroppsdelar är oerhört lång.

 

 

För 15 år sen var det ingen som pratade om problemen med att träna en häst bakom lod (för jo, det finns verkligen problem relaterat till det). För 10 år sen pratade några. Idag pratar alla - och förändringen pågår i hela hästsverige. De allra flesta med någon form av hästrelaterad medvetenhet försöker - så även jag. Ibland går det bra. Ibland lyckas jag inte alls. Och det är okej - för det finns ingen anledning att bli radikal.

Man behöver inte få panik och känna att hela världen rämnar framför ens fötter för att hästen arbetar i en, enligt rådande kunskapsläge, ofördelaktig form. Det viktigaste är väl att man (lång)siktar mot en hälsosam sådan. Det behöver inte ske idag eller ens i år - poängen är att det tar tid och att det måste få göra det, om det ska bli bra. Om det ska ha önskad effekt. 

Och vet ni? Även när det kommer till det infekterade ämnet "hur hästen går på tygeln" räcker det att göra sitt bästa. Ingen av oss kan göra en perfekt skänkelvikning eller ens en volt. Varför skulle arbetsformen på våra hästar vara ett undantag från regeln? För några ekipage, hästar och ryttare kommer formen naturligt. För andra är det ett återkommande projekt varje ridpass. Båda delarna är okej. Det viktiga är var vi siktar, och medlen vi använder för att ta oss dit. 

Min poäng, som eventuellt inte framgått, är att formen får för mycket uppmärksamhet. Att det inte är mer hälsosamt att fixera hästen i en öppen än en sluten form. Det är lixom fixeringen som är problemet - inte var hästen väljer att ha hals och huvud.

Jag skrev att bakom lod var det nya pessoabettet. Skillnaden mellan pessoabett och bakom lod är att det ena är ett aktivt dåligt val som görs varje dag. Det andra är en svårföränderlig process som tar både tid och energi i anspråk. Låt det.

Mvh,
En som fortfarande titulerar sig som förespråkare av den öppna formen.

 

 
#1 - J

BÄSTA jag läst i mitt 34 åriga liv

Svar: Läs mer! :*
Evelina

#2 - Ellen

10/10

Svar: :*
Evelina

#3 - Anonym

Dressyrdomare borde läsa detta! Bara slit och hårt som lånar sig tyvärr.

Svar: Vet inte om jag håller med fullt ut, men däremot är jag av åsikten att formen, i de lägsta klasserna, inte ska avgöra rittens procent såvida formen inte är direkt otrevlig (dvs stretig åt något håll - det ska såklart dra ner betyget). I LC borde en häst som lullar omkring som om tygeln var lång INTE få sämre betyg än en som lullar omkring lite bakom lod. Inget av det ska premieras eller nervärderas i klasser där formen EJ ska ha betydelse.
Evelina

#4 - Anonym

Dressyrdomare borde läsa detta! Bara slit och hårt som lånar sig tyvärr.

#5 - Anonym

Dressyrdomare borde läsa detta! Bara slit och hårt som lånar sig tyvärr.

#6 - Anonym

Undrar varför formen inte skulle va viktig? Om du själv lagt 10 år på det, känns inte helt logiskt. ;)

Svar: Tror ev du missförstått mitt inlägg. Formen har betydelse, men den är inte det enda som spelar roll. Det finns lixom fler kriterier än form för att avgöra en hästs ridrelaterade välfärd.
Evelina

#7 - Cornelia

Klokt! Klart formen är viktig, men inte alltid hela tiden. Man måste ju bedöma varje häst och ekipage utifrån exteriör, utbildning och styrka. Just nu kanske häst x inte går i korrekt form, för att den är 4 år och inte orkar mer. Häst y är 10 år men inte tiden på tre månader pga skada, den orkar inte heller gå korrekt ett helt pass. Men är hästen i fas, korrekt exteriört, 12 år gammal och går MsvB ja, då borde den orka och kunna gå större delen av sina träningspass i en korrekt form

Svar: Absolut, varje ekipage måste få sin egen bedömning! Och jag håller med om att man någonstans kan anse att formen måste sitta för att ekipaget ska kunna utvecklas vidare (dvs, inte rimligt att en häst kan göra galoppombyten och förvända galopper men den har hållning som en död snigel när den gör det). ;)
Evelina

#8 - C

Ett inlägg med många bra poänger! TYcker dock att det är vanskligt när "folk" visar upp sina hästar på sociala medier och ursäktar en form bakom hand som att "hästen inte orkar gå i form". Jodå, det orkar den, men kanske inte med den övning som du har bestämt för den. Att träna hästen i en felaktig form kommer aldrig att leda till en korrekt form, för när man tränar hästen i en felaktig form kommer den aldrig att stärka de muskler som behövs för en korrekt form. Det är ju ganska logiskt.

Dock! Precis det där du skriver med att hästen visst kan få tippa bakom lod för att känna sig fram, för att prova... Det händer såklart ALLA och är mil bättre än att sitta och försöka rida den där första unghästskänkelvikningen med nosen framför lodplan (som kan rendera en viss krampaktighet som fortplantar sig till hästen). Bättre att hästen förstår den sidförande skänkeln, sedan med huvudpositionen där den reder ut övningen kanske börja balansera sig istället för att ramla åt sidan och SEN kan en ju försöka lägga ihop alla pusselbitar. Men det är skillnad på att träna en häst bakom hand pass efter pass och tro att den ska stärka sig, och att oavsiktligt låta den hamna och bli kvar där lite, för att inte störa avspändheten och för att just låta den känna sig för (vilket basically ju är vad du skriver, så ursäkta upprepningen).

Sedan håller jag nog inte med om att bogen och bakåt glöms bort, iallafall inte i de kretsar jag rör mig (tvärtom är det där fokus ligger och att huvudets position "bara" blir en följd av korrekt arbete i övriga kroppen), men det är också rätt uppenbart att en häst som går och biter sig i bringan inte KAN sätta under sig med en aktiv överlinje. Nack- och ryggligamentet räcker liksom inte till det, så om hästen går (mycket, inte några centimeter) bakom lod, släpar den antingen bakbenen efter sig eller har släppt i ländryggen.

Stretching och att bända hästens huvud åt olika håll sidledes för att man inbillar sig att den blir lösgjord i sidorna då är en annan femma, men jag tror inte heller att det var dit du siktade eller så du menade (!), vet bara att det är många som beskriver lösgjordhet så.

Men de här sociala medierna... Klart det är svårt att förstå att någon som rider sin häst i felaktig form och skriver caption: "Drutten var SÅÅÅÅ fin idag" menar att de siktar någon annanstans. Efterlyser fler disclaimers i dessa fall. För självklart får en vara stolt över resan och alla små framsteg innan det blir perfekt!